"Så här långt har debatten handlat enbart om hur en biskop bör vara och vilken som är lämplig. Men en minst lika viktig fråga är: till vad skall biskopen komma? Biskopens viktigaste redskap är stiftskansliet med dess medarbetare, och det är viktigt att vi tillsammans funderar över hur ett stiftskansli bör fungera och hur biskopen skall använda sig av denna.
Jag tror att det är viktigt att den kommande biskopen får en chans att tillsätta de medarbetare denne vill ha, och inte ärva de medarbetare som arbetat med tidigare biskopar. Det finns alltid en risk för att en ny biskop hamnar i knät på ”gamla stiftskanslirävar” som styr biskopen i stället för tvärtom. En nyvald biskop borde därför ha rätt att byta ut sin stabsfunktion när denne väljs, så att hon eller han får en chans att sätta sina avtryck i stiftet.
Men även stiftets framtid i sin helhet bör diskuteras. jag tycker att det vore en välsignelse om man ändrade anställningsvillkoren på stiftskansliet så att de som anställs i framtiden får projektanställningar på ca 5 år. På så sätt får man ett ökande samarbets- och kunskapsflöde mellan stiftskansliet och församlingarna. Efter några år på stiftet så kommer man ut i församlingslivet med vidgade kunskaper. Som det ser ut nu så verkar det vara ett självändamål att arbeta på ett stiftskansli.
Nu kanske någon anser att denna fråga inte har med ett biskopsval att göra, men jag vill betona det motsatta. Vad hjälper det vilken biskop vi väljer om det är stiftskansliet som styr biskopen och inte tvärtom.
Anders Sterzel
Stenstorps pastorat"
Visst är det intressant för oss som konkret i arbetet rör oss bland nyfödda, sexåringar, 14-, 22-, 47- och 83-åringar att då och då fundera över stiftskansliet som finns där en bit ifrån oss, och dess funktioner.
SvaraRaderaJag delar ditt syfte, för att den biskop som väljs ska känna att hon eller han får möjlighet att utöva sitt ämbete på bästa sätt.
Skilda delar av stiftskansliet har ju olika funktioner och är olika nära knutna till biskopen, varför frågan om tidsbegränsning endast rör vissa delar.
En del uppgifter på stiftsnivån har funktionen att stödja församlingarnas arbete. Det måste då vara en förutsättning att anställda på stiftskansliet är medvetna om den verklighet församlingarnas verksamhet bedrivs i. Ett exempel är Facebook. Visst, vi kan tycka olika om FB, men betydelsen av detta sociala mötesforum kan nog inte underskattas, åtminstone när det gäller den del av församlingsverksamheten som möter många ungdomar. Att då som anställd ha blivit alltför skyddad från denna verklighet innanför kansliets väggar, och därmed inte förstå poängen med kunskap om/erfarenhet av FB, är allt annat än lämpligt. Särskilt om uppgiften är att vara ett stöd för församlingarna i deras arbete, men också för att kunna ge biskopen ett aktuellt stöd i dennas arbete. Det skulle verkligen tala för en tidsbegränsning.
För vissa områden krävs dock kontinuitet, t ex relationer med vänstift i andra länder. Idag delas erfarenheten mellan många aktiva medarbetare i stiftet vilket är en god grund för att kontinuitet är möjlig, utan att för den skull behöva knytas till ett mångårigt arbetsrum på stiftskansliet.
Ändå behövs någon funktion eller mindre grupp som håller samman såväl erfarenheter som framtida utveckling och mål.
Även organisations- och strukturarbete måste ha långtgående riktlinjer och kontinuitet, och möjligen skulle en tidsbegränsning här motverka utvecklingsarbetets kvalitet. Dock ser vi i dagsläget att trots att det i vårt stift pågått ett mångårigt omorganisationsarbete saknas det på stiftskansliet ändå rutiner och riktlinjer. Detta är däremot något som andra stift kommit betydligt längre i, så kanske att en viss cirkulation också här ändå inte skulle skada.
Den ledningsfunktion biskopen besitter kräver både en balans och samverkan mellan förnyelsearbete och kontinuitet med sin historia. Biskopens medarbetare måste också ha denna medvetenhet, och ett tidsbegränsning på vissa positioner skulle defintivt kunna bredda båda dessa inriktningar, för helhetens bästa.
Kristian Yngvesson
Herrljunga pastorat