Så har vi idag med stor majoritet valt Åke Bonnier till näste biskop i Skara stift. Välkommen Åke, hoppas du ska trivas hos oss!
Med detta har facebookgruppen Mirjam eller Moses gjort sitt för den här gången. Men tro nu inte att det är slut med det. Naturligtvis finns det behov av en mötesplats på nätet för oss som gillar Skara stift, och därför kommer jag idag att starta facebookgruppen Mirjam och Mose - forum för oss som gillar Skara stift.
Alla som definierar sig som gillare av Skara stift kan vara med, och vilket innehållet blir bestämmer vi tillsammans. Nyheter om vad som händer i stiftets alla hörn, kyrkomötesmotioner som vi behöver diskutera, och lite snällt skvaller så klart.
Så, välkommen med! Varför kallar jag gruppen Mirjam och Mose? Jo, därför att i Skara stift finns massor av kompetenta människor så som Mirjam och Mose var. Åke Bonnier kommer inte att vara ensam på toppen, vi är massor med folk som finns med och vill vara med att vara kyrka i Skara stift.
Så vill jag också rikta ett stort och varmt tack till de kandidater som ställde upp i biskopsvalet, och till alla som engagerat sig.
Och kom ihåg, Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan hoppets och kärlekens ande!
På återseende.
Valresultatet i Kyrkans tidning
tisdag 27 mars 2012
tisdag 13 mars 2012
Vi har ett resultat i biskopsvalet!
Åke Bonnier 278 röster
Staffan Grenstedt 91 röster
Catharina Segerbank 68 röster
Jacqueline Björnram 58 röster
Mats Hermansson 43 röster
Carin Åblad Lundström 38 röster
Sonja Grunselius 11 röster
Staffan Grenstedt 91 röster
Catharina Segerbank 68 röster
Jacqueline Björnram 58 röster
Mats Hermansson 43 röster
Carin Åblad Lundström 38 röster
Sonja Grunselius 11 röster
torsdag 8 mars 2012
Kandidaterna om ideellt engagemang
De ideella medarbetarna i kyrkan lyftes fram av fem kandidater.
Följande klokskaper uttalades bland annat:
-En kyrka där människors engagemang tas på allvar blir en intressant kyrka. Vi behöver ta vara på de ideella såsom vi tar vara på de anställda. (Jacqueline)
-Svenska kyrkans största rikedom är medlemmarna. Man behöver ta vara på de begåvningar som finns, inte bara som hjälp till de anställda.... (Staffan)
-Jag skulle försöka driva att vi får fler frivilliga volontärer i Svenska kyrkan. Anledningen till att du blir frivillig är en enda: att du får frågan. (Catharina)
-Det behövs medvetna strategier för ideellt arbete. (Carin)
-Det handlar om kyrkosyn: Vilka är kyrkan? Istället för att säga "vi i församlingen" och mena "vi anställda" borde man bära in de frivilliga, ge plats åt alla döpta, åt alla som vill vara med och vara aktiva. (Mats)
Sonja Grunselius och Åke Bonnier talade en del om präst-/biskopsrollen och sade många andra kloka saker, t ex följande, men det kanske inte om ideellt medarbetarskap?!
-Jag vill se en attraktiv kyrka som har något att erbjuda människor... Vi finns här för dig och du behövs i kyrkan. (Sonja)
-Vi ska försöka nå våra ungdomar och få dem och alla andra att förstå att de utgör nutidens kyrka och att de kan säga: "-Kyrkan är här därför att jag är här." (Åke)
Hur ser dessa båda på ideella medarbetare som tar plats i församlingslivet? Någon som vet vilken församlingssyn som präglar dem till vardags?
Nedtecknat av Inger Lindeskog
Följande klokskaper uttalades bland annat:
-En kyrka där människors engagemang tas på allvar blir en intressant kyrka. Vi behöver ta vara på de ideella såsom vi tar vara på de anställda. (Jacqueline)
-Svenska kyrkans största rikedom är medlemmarna. Man behöver ta vara på de begåvningar som finns, inte bara som hjälp till de anställda.... (Staffan)
-Jag skulle försöka driva att vi får fler frivilliga volontärer i Svenska kyrkan. Anledningen till att du blir frivillig är en enda: att du får frågan. (Catharina)
-Det behövs medvetna strategier för ideellt arbete. (Carin)
-Det handlar om kyrkosyn: Vilka är kyrkan? Istället för att säga "vi i församlingen" och mena "vi anställda" borde man bära in de frivilliga, ge plats åt alla döpta, åt alla som vill vara med och vara aktiva. (Mats)
Sonja Grunselius och Åke Bonnier talade en del om präst-/biskopsrollen och sade många andra kloka saker, t ex följande, men det kanske inte om ideellt medarbetarskap?!
-Jag vill se en attraktiv kyrka som har något att erbjuda människor... Vi finns här för dig och du behövs i kyrkan. (Sonja)
-Vi ska försöka nå våra ungdomar och få dem och alla andra att förstå att de utgör nutidens kyrka och att de kan säga: "-Kyrkan är här därför att jag är här." (Åke)
Hur ser dessa båda på ideella medarbetare som tar plats i församlingslivet? Någon som vet vilken församlingssyn som präglar dem till vardags?
Nedtecknat av Inger Lindeskog
måndag 5 mars 2012
Oasrörelsen och ungdomsperspektivet
Just nu går diskussionernas vågor höga. Bland annat diskuteras Ingrid Hjärtqvists inlägg om Staffan Grenstedts engagemang i Oasrörelsen - vilket enligt Ingrid bör göra det omöjligt att välja honom till biskop - och varför inte ungdomsperspektivet mer tydligt togs upp under utfrågningen. Välkommen dit!
fredag 2 mars 2012
måndag 27 februari 2012
Utfrågningen
Tisdagen den 28 februari är det äntligen dags för utfrågning av biskopskandidaterna.
Du kan se hela utfrågningen på denna länk.
I Kyrkans Hus i Skövde kommer webbsändningen att visas i storbild.
Det kommer naturligtvis också att twittras flitigt, bland annat av Helena Taubner, @socmedskara och mig, Karin, @KarinLV.
Du kan se hela utfrågningen på denna länk.
I Kyrkans Hus i Skövde kommer webbsändningen att visas i storbild.
Det kommer naturligtvis också att twittras flitigt, bland annat av Helena Taubner, @socmedskara och mig, Karin, @KarinLV.
torsdag 26 januari 2012
Fortsätt diskutera på facebook...
...följ länken http://www.facebook.com/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity#!/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity och be att bli tillagd i gruppen. Välkommen!
tisdag 17 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Jonas Lindberg om Carin Åblad Lundström
"Jag har blivit ombedd att vidarebefordra nedanstående rader från Margareta Wahlström, vice ordförande i Lekmannaförbundet i Uppsala stift:
Med sorg och glädje läste jag i UNT i dag [läs: söndag] att av de föreslagna till biskop i Skara har Carin Åblad Lundström fått flest röster. Det var väntat. Jag har sagt henne det tidigare att vi förmodligen kommer att förlora henne för större uppgifter. Jag har lyssnat till hennes predikningar. Jag reser från Tierp till Uppsala för att vara med på hennes bibelstudier i Katedralkaféet. Jag har tagit del av hur oändligt mycket hon har betytt för utvecklingen av struktur och liv i Soppmässorna i Samariterhemmet. Många, många har vittnat om det.
Inför Svenska kyrkans utmaning när man ser fram emot ett ”paradigmskifte” av församlingssyn (Catharina Helmersson) är Carin en gåva till Skara stift och en gåva till Guds rike på jorden. Carin säger i Upsala Nya Tidning i dag [läs: söndag] ”Jag har byggt min verksamhet här i Uppsala på ett lyssnande, lärande och inspirerande ledarskap.”
Med detta är egentligen allt sagt. Men jag vill ändå försöka analysera vad som gör henne så älskad i Uppsala stift.
1. Hon har djup förankring i den kristna tron.
2. Hon har stor grundläggande kunskap i teologi och social psykologi.
3. Hon frigör goda krafter hos människor hon möter.
4. Hon är lyhörd för människors behov och hittar bra lösningar till omedelbar avlastning.
5. Hon är analytisk och kan snabbt sammanfatta våra samtal och leda våra tankar mot Jesus.
6. Hon har uppmuntrans nådegåva och vet värdet av bekräftelse och beröm.
7. Hon är ödmjuk och lyfter fram andra människors talang och förtjänster.
8. Hon har en värdegrund som bygger på tanken om en gemenskap, där Jesus är förebilden. Bilden av Kristi kropp (1 Kor 12) som en hjälp att förstå vårt beroende av varandra. Hon har visat oss på hur bilden av Kristi kropp kan hjälpa oss förstå att för att kroppen – församlingen, kyrkan – skall vara frisk och leva måste alla lemmar få del av Kärlekens blodomlopp och förlåtelsens andedräkt.
9. Hon har lärt oss att vår utmaning är att: Vara medmänniska. Dela gemenskap. Skapa relationer. Stödja och uppmuntra människor i svåra stunder. Samt synliggöra individen som en gåva till församlingen.
10. Hon är tydlig.
11. Hon sätter gränser.
12. Hon är mån om allas personliga utveckling.
13. Hon är mån om mångas delaktighet.
14. Hon har förmåga att skapa en enhet av värdegrund, kultur och samverkan.
15. Hon har varit möjliggörare och coach.
16. Hon uppmuntrar till engagemang genom personliga frågor och fysiska möten.
17. Hon skapar förtroende och förståelse mellan olika grupper i kyrkan.
18. Hon har medverkat i stiftets fortbildningar för medarbetare i kyrkan.
19. Hon är angelägen om att skapa mötesplatser för erfarenhetsutbyte och stimulans.
20. Hon har lärt oss att dopet är roten till vår kallelse att ta ansvar för att vara Kristi kyrka.
21. Genom sina studier inför doktorsexamen hade hon många möten med människor, som påminner oss om behovet av en förnyelse av församlingslivet.
22. Hon är en mästare på att skapa VI-känsla. Tillsammans är vi kyrka.
23. Hon skapar trygghet och glädje där hon finns.
Tierp den 15 januari 2012 Margareta Wahlström, vice ordförande i Lekmannaförbundet i Uppsala stift"
Med sorg och glädje läste jag i UNT i dag [läs: söndag] att av de föreslagna till biskop i Skara har Carin Åblad Lundström fått flest röster. Det var väntat. Jag har sagt henne det tidigare att vi förmodligen kommer att förlora henne för större uppgifter. Jag har lyssnat till hennes predikningar. Jag reser från Tierp till Uppsala för att vara med på hennes bibelstudier i Katedralkaféet. Jag har tagit del av hur oändligt mycket hon har betytt för utvecklingen av struktur och liv i Soppmässorna i Samariterhemmet. Många, många har vittnat om det.
Inför Svenska kyrkans utmaning när man ser fram emot ett ”paradigmskifte” av församlingssyn (Catharina Helmersson) är Carin en gåva till Skara stift och en gåva till Guds rike på jorden. Carin säger i Upsala Nya Tidning i dag [läs: söndag] ”Jag har byggt min verksamhet här i Uppsala på ett lyssnande, lärande och inspirerande ledarskap.”
Med detta är egentligen allt sagt. Men jag vill ändå försöka analysera vad som gör henne så älskad i Uppsala stift.
1. Hon har djup förankring i den kristna tron.
2. Hon har stor grundläggande kunskap i teologi och social psykologi.
3. Hon frigör goda krafter hos människor hon möter.
4. Hon är lyhörd för människors behov och hittar bra lösningar till omedelbar avlastning.
5. Hon är analytisk och kan snabbt sammanfatta våra samtal och leda våra tankar mot Jesus.
6. Hon har uppmuntrans nådegåva och vet värdet av bekräftelse och beröm.
7. Hon är ödmjuk och lyfter fram andra människors talang och förtjänster.
8. Hon har en värdegrund som bygger på tanken om en gemenskap, där Jesus är förebilden. Bilden av Kristi kropp (1 Kor 12) som en hjälp att förstå vårt beroende av varandra. Hon har visat oss på hur bilden av Kristi kropp kan hjälpa oss förstå att för att kroppen – församlingen, kyrkan – skall vara frisk och leva måste alla lemmar få del av Kärlekens blodomlopp och förlåtelsens andedräkt.
9. Hon har lärt oss att vår utmaning är att: Vara medmänniska. Dela gemenskap. Skapa relationer. Stödja och uppmuntra människor i svåra stunder. Samt synliggöra individen som en gåva till församlingen.
10. Hon är tydlig.
11. Hon sätter gränser.
12. Hon är mån om allas personliga utveckling.
13. Hon är mån om mångas delaktighet.
14. Hon har förmåga att skapa en enhet av värdegrund, kultur och samverkan.
15. Hon har varit möjliggörare och coach.
16. Hon uppmuntrar till engagemang genom personliga frågor och fysiska möten.
17. Hon skapar förtroende och förståelse mellan olika grupper i kyrkan.
18. Hon har medverkat i stiftets fortbildningar för medarbetare i kyrkan.
19. Hon är angelägen om att skapa mötesplatser för erfarenhetsutbyte och stimulans.
20. Hon har lärt oss att dopet är roten till vår kallelse att ta ansvar för att vara Kristi kyrka.
21. Genom sina studier inför doktorsexamen hade hon många möten med människor, som påminner oss om behovet av en förnyelse av församlingslivet.
22. Hon är en mästare på att skapa VI-känsla. Tillsammans är vi kyrka.
23. Hon skapar trygghet och glädje där hon finns.
Tierp den 15 januari 2012 Margareta Wahlström, vice ordförande i Lekmannaförbundet i Uppsala stift"
söndag 15 januari 2012
Helena Taubner: citat från Jaqcueline Björnram
"Litet inlägg i frågan om kandidaternas inställning till att viga samkönade par och att prästviga hbt-personer... Jag hade anledning att prata med Jacqueline om hbt-frågor igår, och hon sa en sak som jag tyckte var så fin:"Tänk vad många homosexuella bebisar jag har döpt! Varför skulle det vara någon skillnad på dem och andra människor senare i livet?"
Helena Taubner"
Helena Taubner"
onsdag 11 januari 2012
Staffan Grenstedt inför biskopsvalet i Göteborg
Inför Göteborgs biskopsval ställdes ett antal frågor upp på stiftets hemsida. Så här svarade Staffan Grenstedt!
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=740794
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=740794
tisdag 10 januari 2012
Resultat från nomineringsvalet
På tisdagen var det nomineringsval i Skara domkyrka. Nära 550 präster, diakoner och elektorer samlades för att rösta fram de kandidater som finns med när biskopsvalet avgörs i mars. Det behövdes minst fem procent av rösterna för att gå vidare till det valet. Totalt avgavs 541 röster vilket gjorde att det krävdes 27 röster för att gå vidare. Det fick 7 av de 11 kandidater som föreslogs. De som finns med när valet avgörs är därför följande.
97 röster, Carin Åblad Lundström, 47 år, komminister i Uppsala domkyrkoförsamling.
85 röster, Staffan Grenstedt, 59 år, lärare vid Johannelunds teologiska institut i Uppsala.
82 röster, Åke Bonnier, 54 år, domprost i Stockholm.
78 röster, Mats Hermansson, 54 år, domprost i Visby.
63 röster, Jacqueline Björnram, 56 år, avdelningschef på stiftskansliet i Skara
60 röster, Catharina Segerbank, 50 år, präst Tyresö församling.
32 röster, Sonja Grunselius, 57 år, komminister i Saleby
Övriga som fick röster i valet, men inte gick vidare är följande
24 röster, Leif Nordlander, 58 år, kyrkoherde i Vara.
12 röster, Henrik Grape, 52 år, teolog och miljösamordnare vid kyrkokansliet, Uppsala
5 röster, Mats Hagelin, 51 år, kyrkoherde i Simrishamn
1 röst, Ingegerd Sjölin, 59 år, rektor vid Pastoralinstitutet i Lund
1 röst, Johnny Hagberg, kyrkoherde, Järpås
97 röster, Carin Åblad Lundström, 47 år, komminister i Uppsala domkyrkoförsamling.
85 röster, Staffan Grenstedt, 59 år, lärare vid Johannelunds teologiska institut i Uppsala.
82 röster, Åke Bonnier, 54 år, domprost i Stockholm.
78 röster, Mats Hermansson, 54 år, domprost i Visby.
63 röster, Jacqueline Björnram, 56 år, avdelningschef på stiftskansliet i Skara
60 röster, Catharina Segerbank, 50 år, präst Tyresö församling.
32 röster, Sonja Grunselius, 57 år, komminister i Saleby
Övriga som fick röster i valet, men inte gick vidare är följande
24 röster, Leif Nordlander, 58 år, kyrkoherde i Vara.
12 röster, Henrik Grape, 52 år, teolog och miljösamordnare vid kyrkokansliet, Uppsala
5 röster, Mats Hagelin, 51 år, kyrkoherde i Simrishamn
1 röst, Ingegerd Sjölin, 59 år, rektor vid Pastoralinstitutet i Lund
1 röst, Johnny Hagberg, kyrkoherde, Järpås
måndag 9 januari 2012
Följ nomineringsvalet på facebook och twitter
Det kommer inte att webbsändas under tisdagens nomineringsval, men du kan följa händelserna via din dator genom att antingen hålla utkik på facebookgruppen Mirjam eller Mose http://www.facebook.com/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity ,
eller med hjälp av mikrobloggtjänsten twitter. Om du redan har ett twitterkonto, så letar du upp taggen #skarabiskop.
Några som kommer att twittra är Helena Taubner, Svenska kyrkan i Skövdes nya kommunikatör, som imorgon mest twittrar från @socmedskara, eller adressen http://twitter.com/socmedskara . Jag (Karin) twittrar från @karinlv eller adressen http://twitter.com/karinlv.
Du kan också använda direktlänken http://twitter.com/search/skarabiskop .
Vill du skapa ditt eget konto går du in på http://twitter.com/ och registrerar dig. Det finns appar till smarta telefoner som du kan använda, om du vill twittra "on the go".
Behöver du hjälp, så kontakta mig, karin.langstrom-vinge@svenskakyrkan.se eller Helena Taubner, helena.taubner@svenskakyrkan.se .
Hoppas vi ses i "cyberrymden"! Ni vet - Jesus gillade lärjungar som höll på med näten!
Karin LV
eller med hjälp av mikrobloggtjänsten twitter. Om du redan har ett twitterkonto, så letar du upp taggen #skarabiskop.
Några som kommer att twittra är Helena Taubner, Svenska kyrkan i Skövdes nya kommunikatör, som imorgon mest twittrar från @socmedskara, eller adressen http://twitter.com/socmedskara . Jag (Karin) twittrar från @karinlv eller adressen http://twitter.com/karinlv.
Du kan också använda direktlänken http://twitter.com/search/skarabiskop .
Vill du skapa ditt eget konto går du in på http://twitter.com/ och registrerar dig. Det finns appar till smarta telefoner som du kan använda, om du vill twittra "on the go".
Behöver du hjälp, så kontakta mig, karin.langstrom-vinge@svenskakyrkan.se eller Helena Taubner, helena.taubner@svenskakyrkan.se .
Hoppas vi ses i "cyberrymden"! Ni vet - Jesus gillade lärjungar som höll på med näten!
Karin LV
CV - Catharina Segerbank
Catharina föddes 1961
1979 Kantors- och organistexamen
1980 Gymnasieexamen, humanistisk helklassisk linje, Olympiaskolan, Helsingborg.
1983 Religionsvetenskaplig högskoleexamen, Lunds Universitet.
1984 Prästvigning, Lunds stift.
1984-1985 Pastorsadjunkt i Björnkulla pastorat, Lund stift.
1985 Antagen till forskarutbildning i kyrkohistoria, Lunds universitet.
1986 Prästtjänst i Neuwied, Evangelische Brüdergemeine.
1987 Prästtjänst i Eslöv, Lunds stift.
1987 Teol.lic.examen: "Evighetslängtan och dygdeförkunnelse i några av Johan Olof Wallins hymnologiska diktverk och predikningar", Lunds universitet.
1987 - 1988 Prästtjänst Trollhättans församling, Skara stift. Under samma period 60 poäng historia, Göteborgs universitet.
1988 – 1992 Doktorandstipendium, Luns universitet. Under samma tid prästvikariat under olika perioder i Sölvesborgs församling, Lunds universitet.
1992 – 1995 Distiktprästtjänst, Bjuvs pastorat, Lunds stift.
1993 Teol. Doktorsexamen: ”Dödstanken i svensk romantik”.
1994 – 1999 Ledamot av referensgrupp för prästfortbildning, Lund stift.
1994 – 1995 Deltagare i förberedande chefsutbildning, Lunds stift.
1995 – 1998 Högskolelektor i historisk teologi, Teologiska högskolan, Stockholm.
1996 Lärare för Hospice- och sjukhemspersonal vid Mariaskolan i Helsingborg.
1997 – 1999 Styrelseuppdrag, bokförlaget Arcus.
1999 – 2005 Ledamot av redaktionskommittén för tidskriften ”Tro och liv”.
1999 – 2002 Ledamot av Svenska kyrkans teologiska kommitté.
1999 – 2002 Direktor för teologi och ekumenik vid Sveriges Kristna Råd.
1999 – 2002 Fast skribent i Sändaren och Tro och liv för predikoutkast och bibelstudium.
2002 – 2006 Fast skribent i Svensk kykotidning för predikoutkast.
2002 – Prästtjänst i Limhamns församling, Lunds stift.
2002 – 2007 Sekreterare i Malmö Kristna Råd.
2007 – 2009 Ordförande i Malmös kristna Råd.
2004 – Ersättare i Svenska kyrkans överklagandenämnd.
2005 – 2007 Ledamot i samtalsdeligationen Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet.
2007 – 2008 Sekreterare i Rotary, Malmötriangeln.
2008 – Medlem i Sveriges författarförbund.
2008 – Föreläsare i Talarforum.
2009 – President i Rotary Malmötriangeln.
2010 – Ledamot i Riksstyrelsen för kvinnor i Svenska kyrkan
Nuvarande tjänst; Distriktschef Tyresö församling, Stockholms stift.
1979 Kantors- och organistexamen
1980 Gymnasieexamen, humanistisk helklassisk linje, Olympiaskolan, Helsingborg.
1983 Religionsvetenskaplig högskoleexamen, Lunds Universitet.
1984 Prästvigning, Lunds stift.
1984-1985 Pastorsadjunkt i Björnkulla pastorat, Lund stift.
1985 Antagen till forskarutbildning i kyrkohistoria, Lunds universitet.
1986 Prästtjänst i Neuwied, Evangelische Brüdergemeine.
1987 Prästtjänst i Eslöv, Lunds stift.
1987 Teol.lic.examen: "Evighetslängtan och dygdeförkunnelse i några av Johan Olof Wallins hymnologiska diktverk och predikningar", Lunds universitet.
1987 - 1988 Prästtjänst Trollhättans församling, Skara stift. Under samma period 60 poäng historia, Göteborgs universitet.
1988 – 1992 Doktorandstipendium, Luns universitet. Under samma tid prästvikariat under olika perioder i Sölvesborgs församling, Lunds universitet.
1992 – 1995 Distiktprästtjänst, Bjuvs pastorat, Lunds stift.
1993 Teol. Doktorsexamen: ”Dödstanken i svensk romantik”.
1994 – 1999 Ledamot av referensgrupp för prästfortbildning, Lund stift.
1994 – 1995 Deltagare i förberedande chefsutbildning, Lunds stift.
1995 – 1998 Högskolelektor i historisk teologi, Teologiska högskolan, Stockholm.
1996 Lärare för Hospice- och sjukhemspersonal vid Mariaskolan i Helsingborg.
1997 – 1999 Styrelseuppdrag, bokförlaget Arcus.
1999 – 2005 Ledamot av redaktionskommittén för tidskriften ”Tro och liv”.
1999 – 2002 Ledamot av Svenska kyrkans teologiska kommitté.
1999 – 2002 Direktor för teologi och ekumenik vid Sveriges Kristna Råd.
1999 – 2002 Fast skribent i Sändaren och Tro och liv för predikoutkast och bibelstudium.
2002 – 2006 Fast skribent i Svensk kykotidning för predikoutkast.
2002 – Prästtjänst i Limhamns församling, Lunds stift.
2002 – 2007 Sekreterare i Malmö Kristna Råd.
2007 – 2009 Ordförande i Malmös kristna Råd.
2004 – Ersättare i Svenska kyrkans överklagandenämnd.
2005 – 2007 Ledamot i samtalsdeligationen Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet.
2007 – 2008 Sekreterare i Rotary, Malmötriangeln.
2008 – Medlem i Sveriges författarförbund.
2008 – Föreläsare i Talarforum.
2009 – President i Rotary Malmötriangeln.
2010 – Ledamot i Riksstyrelsen för kvinnor i Svenska kyrkan
Nuvarande tjänst; Distriktschef Tyresö församling, Stockholms stift.
Martin Garlöv, Uppsala, skriver om valprocessen
"Alldeles förmånga inlägg i Facebook-gruppen Mirjam eller Mose? får mig att tänka på Carl Larssons väggmålning i Nationalmuseets övre trapphall, Midvinterblot. Målningen visar hur sveakungen Domalde offras efter tre år av missväxt. Ett motiv som refuserades på sin tid och först 75 år senare, 1992 sattes på plats.
Processen inför ett biskopsval, såsom den framträder i Facebook-gruppen och på bloggen Mirjam eller Mose, vad berättar den om läget i Skara stift och i resten av Svenska Kyrkan? Vad kan man läsa ut av vilka mänskliga egenskaper och företräden som hissas och dissas? Vilken inställning tycks de agerande ha till valprocessen och vad uttrycker inläggen för tankar om biskopsuppdraget?
Den unga kristna kyrkan tog det grekiska ordet för tillsyningsman, epískopos, och gör det till sitt. Där och då, liksom i Svenska Kyrkans 2012 är biskopens uppdrag att se till och se om församlingar. Tidigt fick en biskopen ansvar för sin stad och landsbygden omkring. Här finns början till den slags geografiska stiftsindelning som också blev Svenska kyrkans. I grunden gör den kristna kyrkan inte skillnad på präster och biskopar. Men för den andliga enhetens skull så behövs det biskopar. Och biskopens tjänst är lokalt förankrad i församlingarnas liv.
Kyrkohistoria tycks inte allmänt stå särskilt högt i kurs inom Svenska Kyrkan idag. Det är mitt intryck när jag tar del av åsikter och omdömen, både sådana som avfärdar det som anses vara förlegat och gör anspråk på att vara nyskapat. Här färgas vad jag läser in av inlägg inför biskopsvalet i Skara stift, av de debattinlägg som jag läst i t.ex. Svenska Kyrkans Tidning och i allmänna massmedier, liksom på bloggar och andra sociala medier.
När frågor om styrning och ledning, om Svenska kyrkans organisation och struktur, på bredden och djupet aktualiserades för 25-30 år sedan inför avvecklingen av statskyrkosystemet kom också biskopens roll, funktion och ansvar att diskuteras och bli föremål för omformning.
Motstridigt är att stiftsbiskopens mandat och uppgifter på flera sätt begränsats med bildandet av stiftssamfälligheterna på 1980-talet och med bildandet av det fria trossamfundet Svenska Kyrkan, samtidigt som en fokusering på stiftsbiskoparna som de främsta företrädarna i massmedier och andra delar av offentligheten kommit att betonas på ett annat sätt än under de närmast föregående decennierna.
Begreppet Den dubbla ansvarslinjen kom att användas av många och i flera sammanhang vid den här tiden. Det talades även om den delade ansvarslinjen och den gemensamma ansvarslinjen. Till de begreppen fanns skilda agendor, om än i en del fall överlappande varandra.
När stiftsorganisationen utreddes inför skiljandet kyrka-stat diskuterades för och emot en decentralisering och följderna av att hålla samman eller skilja stiften från en nationell nivå.
Detta med biskopens uppdrag att se till kyrkans enheten lyftes fram i utredningar, remissvar och motioner. Talet om att agera samlande mitt i mångfalden känns något avlägset i biskopsval där starka röster istället lägger vikt vid gränssättning och det exklusiva. Märkligt att en text som Borgådeklarationens, gått från att läsas framåtsyftande till att framstå som ett historiskt dokument. Tidsandan är nyckfull. 20-30 år blir till en lång kyrkohistorisk period när upptagenheten av nuet är rådande.
“Tillsynsämbetet utövas personligt, kollegialt och inom gemenskapens ram. Det är av personlig art, eftersom Kristi närvaro bland sitt folk markeras mest verkningsfullt genom en person, som ordinerats till att förkunna evangeliet och till att kalla församlingen att tjäna Herren i sin enhet av liv och vittnesbörd.”
Borgådeklarationens förklaring av det kollegiala handlar om att biskopen samlar diakoner och präster till att dela den särskilda vigningstjänstens uppgifter och representera det gemensamma.
Och gemenskapens ram är en tillsyn i stiftets och kyrkans styrelser, i Svenska kyrkan med stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
“Ingen (biskop) kan eller bör ensam fullgöra dessa uppgifter utan de ‘kräver gemenskapens aktiva deltagande’.” står det i Borgådeklarationen. Och då tänker jag: Ett stift får det biskop man är värd, och omvänt.
Om valprocessen för att finna biskopen för ett stift mer hämtar sitt mönster från en samtid med rekryteringskonsulter och idoljuryer, är det då säkert att det går att värna biskopens främsta uppdrag som “ett tecken på kontinuitet genom tiderna, kyrkans enhet och universella gemenskap”?
Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessför innan att vända sig till.
Nomineringen med tillhörande provval har i senare biskopsval fått det stora medieutrymmet. Och det på bekostnad av det riktiga valet. Kan spekulationer om möjliga och omöjliga kandidater blivit så omfattande att de närmast berörda - lekfolkets och församlingarnas elektorer och diakoner och präster med rösträtt - förlorat fokus och tappat en del av engagemanget allt för tidigt?
I Svenska Kyrkans utredningar 2008:1 finns på sidorna 169-170 en nordisk utblick som berättar om ordningar för biskopsval i de evangelisk-lutherska kyrkorna i Danmark, Norge och Finland. På sidorna närmast före det avsnittet kan man ta del av erfarenheter från biskopsvalen till fyra stift i Svenska Kyrkan.
Om öppenheten i valprocessen inte förenas med integritet, så tror jag det finns risk för en avskräckande ytlighet. Där enhetsuppdraget förs åt sidan, så tror jag sannolikheten ökar att enskildheter utan sammanhang på ett dåligt sätt blir styrande för samtalet. Och det är utan sammanhang som det blir svårt att för de deltagande att värja sig från en hård ton, liksom från en retorik med påtagliga inslag av klassisk härskarteknik. Följden kan bli att både kandidater och kyrkomedlemmar som egentligen har intresse och engagemang för frågan drar sig tillbaka.
Att välja biskop som vore det en kung för en landsdel, en “frälsare” för ett politiskt parti, det är vad som får mig att tänka på Midvinterblot. Först en eufori och fest vid kröningen och sedan lämnas de valde och vigde ensam. Och går det sedan illa - vilket närmast är en tidsfråga - då ställs krav på avgång eller avbön. Upphöjelse och offer av det här slaget saknar teologiskt stöd i den kristna kyrkan, samtidens rop till trots.
Vad skulle bli annorlunda om kravlistan lades åt sidan, om de långa namnlistorna vecks ihop och stiftets församlingar med sina medlemmar istället samtalade om frågor som: Vad kan vi erbjuda en ny biskop för framtid i vårt stift? Hur kan vi välkomna en ny biskop och ge de bästa förutsättningar för den som blir vigd att utföra sina uppgifter hos oss? Hur kan vi med vår biskop bakom oss ännu bättre bidra till Svenska Kyrkan och den världsvida kyrkans enhet?
Vilken är den frälsarkrans de döpta i Skara stift är beredda att räcka sin biskop? Vem blir deras bundsförvant - deras medarbetare och kamrat?
Martin Garlöv, Uppsala
Processen inför ett biskopsval, såsom den framträder i Facebook-gruppen och på bloggen Mirjam eller Mose, vad berättar den om läget i Skara stift och i resten av Svenska Kyrkan? Vad kan man läsa ut av vilka mänskliga egenskaper och företräden som hissas och dissas? Vilken inställning tycks de agerande ha till valprocessen och vad uttrycker inläggen för tankar om biskopsuppdraget?
Den unga kristna kyrkan tog det grekiska ordet för tillsyningsman, epískopos, och gör det till sitt. Där och då, liksom i Svenska Kyrkans 2012 är biskopens uppdrag att se till och se om församlingar. Tidigt fick en biskopen ansvar för sin stad och landsbygden omkring. Här finns början till den slags geografiska stiftsindelning som också blev Svenska kyrkans. I grunden gör den kristna kyrkan inte skillnad på präster och biskopar. Men för den andliga enhetens skull så behövs det biskopar. Och biskopens tjänst är lokalt förankrad i församlingarnas liv.
Kyrkohistoria tycks inte allmänt stå särskilt högt i kurs inom Svenska Kyrkan idag. Det är mitt intryck när jag tar del av åsikter och omdömen, både sådana som avfärdar det som anses vara förlegat och gör anspråk på att vara nyskapat. Här färgas vad jag läser in av inlägg inför biskopsvalet i Skara stift, av de debattinlägg som jag läst i t.ex. Svenska Kyrkans Tidning och i allmänna massmedier, liksom på bloggar och andra sociala medier.
När frågor om styrning och ledning, om Svenska kyrkans organisation och struktur, på bredden och djupet aktualiserades för 25-30 år sedan inför avvecklingen av statskyrkosystemet kom också biskopens roll, funktion och ansvar att diskuteras och bli föremål för omformning.
Motstridigt är att stiftsbiskopens mandat och uppgifter på flera sätt begränsats med bildandet av stiftssamfälligheterna på 1980-talet och med bildandet av det fria trossamfundet Svenska Kyrkan, samtidigt som en fokusering på stiftsbiskoparna som de främsta företrädarna i massmedier och andra delar av offentligheten kommit att betonas på ett annat sätt än under de närmast föregående decennierna.
Begreppet Den dubbla ansvarslinjen kom att användas av många och i flera sammanhang vid den här tiden. Det talades även om den delade ansvarslinjen och den gemensamma ansvarslinjen. Till de begreppen fanns skilda agendor, om än i en del fall överlappande varandra.
När stiftsorganisationen utreddes inför skiljandet kyrka-stat diskuterades för och emot en decentralisering och följderna av att hålla samman eller skilja stiften från en nationell nivå.
Detta med biskopens uppdrag att se till kyrkans enheten lyftes fram i utredningar, remissvar och motioner. Talet om att agera samlande mitt i mångfalden känns något avlägset i biskopsval där starka röster istället lägger vikt vid gränssättning och det exklusiva. Märkligt att en text som Borgådeklarationens, gått från att läsas framåtsyftande till att framstå som ett historiskt dokument. Tidsandan är nyckfull. 20-30 år blir till en lång kyrkohistorisk period när upptagenheten av nuet är rådande.
“Tillsynsämbetet utövas personligt, kollegialt och inom gemenskapens ram. Det är av personlig art, eftersom Kristi närvaro bland sitt folk markeras mest verkningsfullt genom en person, som ordinerats till att förkunna evangeliet och till att kalla församlingen att tjäna Herren i sin enhet av liv och vittnesbörd.”
Borgådeklarationens förklaring av det kollegiala handlar om att biskopen samlar diakoner och präster till att dela den särskilda vigningstjänstens uppgifter och representera det gemensamma.
Och gemenskapens ram är en tillsyn i stiftets och kyrkans styrelser, i Svenska kyrkan med stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
“Ingen (biskop) kan eller bör ensam fullgöra dessa uppgifter utan de ‘kräver gemenskapens aktiva deltagande’.” står det i Borgådeklarationen. Och då tänker jag: Ett stift får det biskop man är värd, och omvänt.
Om valprocessen för att finna biskopen för ett stift mer hämtar sitt mönster från en samtid med rekryteringskonsulter och idoljuryer, är det då säkert att det går att värna biskopens främsta uppdrag som “ett tecken på kontinuitet genom tiderna, kyrkans enhet och universella gemenskap”?
Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessför innan att vända sig till.
Nomineringen med tillhörande provval har i senare biskopsval fått det stora medieutrymmet. Och det på bekostnad av det riktiga valet. Kan spekulationer om möjliga och omöjliga kandidater blivit så omfattande att de närmast berörda - lekfolkets och församlingarnas elektorer och diakoner och präster med rösträtt - förlorat fokus och tappat en del av engagemanget allt för tidigt?
I Svenska Kyrkans utredningar 2008:1 finns på sidorna 169-170 en nordisk utblick som berättar om ordningar för biskopsval i de evangelisk-lutherska kyrkorna i Danmark, Norge och Finland. På sidorna närmast före det avsnittet kan man ta del av erfarenheter från biskopsvalen till fyra stift i Svenska Kyrkan.
Om öppenheten i valprocessen inte förenas med integritet, så tror jag det finns risk för en avskräckande ytlighet. Där enhetsuppdraget förs åt sidan, så tror jag sannolikheten ökar att enskildheter utan sammanhang på ett dåligt sätt blir styrande för samtalet. Och det är utan sammanhang som det blir svårt att för de deltagande att värja sig från en hård ton, liksom från en retorik med påtagliga inslag av klassisk härskarteknik. Följden kan bli att både kandidater och kyrkomedlemmar som egentligen har intresse och engagemang för frågan drar sig tillbaka.
Att välja biskop som vore det en kung för en landsdel, en “frälsare” för ett politiskt parti, det är vad som får mig att tänka på Midvinterblot. Först en eufori och fest vid kröningen och sedan lämnas de valde och vigde ensam. Och går det sedan illa - vilket närmast är en tidsfråga - då ställs krav på avgång eller avbön. Upphöjelse och offer av det här slaget saknar teologiskt stöd i den kristna kyrkan, samtidens rop till trots.
Vad skulle bli annorlunda om kravlistan lades åt sidan, om de långa namnlistorna vecks ihop och stiftets församlingar med sina medlemmar istället samtalade om frågor som: Vad kan vi erbjuda en ny biskop för framtid i vårt stift? Hur kan vi välkomna en ny biskop och ge de bästa förutsättningar för den som blir vigd att utföra sina uppgifter hos oss? Hur kan vi med vår biskop bakom oss ännu bättre bidra till Svenska Kyrkan och den världsvida kyrkans enhet?
Vilken är den frälsarkrans de döpta i Skara stift är beredda att räcka sin biskop? Vem blir deras bundsförvant - deras medarbetare och kamrat?
Martin Garlöv, Uppsala
söndag 8 januari 2012
CV - Hans Almer
Hans Almer född den 26 januari 1952.Adr: Billdals Trädgårdsväg 1,
427 38 Billdal
Epost: hans.almer@svenskakyrkan.se
Tfn: 031-91 32 17; 771 30 12; 0706-18 16 26 mobil)
Bakgrund
Jag är uppvuxen i Finja utanför Hässleholm i norra Skåne med två syskon. Min far prästvigd, en period lektor på gymnasiet i Vänersborg och min mor operationssköterska och sedermera husmor med personalansvar på lasarettet i Lund och vårdlärare. Hemmet var kristet; särskilt minns jag från ”barnaåren” cykelturerna bakpå mors cykel på väg till söndagsskolan där mor var söndagsskollärare.
Familj
Jag är sedan år 1974 gift med Britt-Marie, rektor, med rötterna utanför Växjö. Tillsammans har vi fyra barn; Sara, Johan, Margareta och Elisabeth.
Utbildning
Jag tog ”studenten” 1970 i Hässleholm. Tänkte först bli lärare men bestämde mig sedan för att läsa teologi i Lund. Läste i Lund mellan åren 1970-1974 och tog min teol.kand. under våren 1974. Under studieåren engagerade jag mig i studentkåren och satt under flera år med i teologiska studierådet med ansvar bl.a. för religionskunskap och tros- och livsåskådningsvetenskap. Berikande under dessa år var också att få vara med och starta bokhandeln Arken för kristen och teologisk litteratur. Under hösten 1974 gick jag ”prakten” och prästvigdes för Växjö stift till julen 1974.
Parallellt med tjänstgöring kom jag sedan att förverkliga planerna på att bli lärare. Blev färdig med min ämneslärarutbildning 1993. Under 1990-talet kom jag utifrån mina pedagogiska studier att intressera mig för hur predikan kan nå fram och bli ett ”tilltal” till den som firar gudstjänst. Det resulterade i en teol.lic. 1996 och att jag blev teol.dr. 1999 på en avhandling om predikan. Under mina ”tjänstgöringsår” har jag också bland mycket annat gått ledarskapskurs, handledarkurs och själavårdskurser.
Tjänster
Jag kom att missiveras som pastorsadjunkt till Huskvarna där jag var 1974-1975 med ansvar för ungdomsarbetet. År 1975 blev jag utsedd till komminister stationerad i Åseda och med tjänstgöring i två landsbygdspastorat. Det innebar förutom sedvanliga prästuppgifter att jag i det ena pastoratet på delegation från kyrkoherden var ordförande i ett par kyrkoråd.
Mellan åren 1979-1984 var jag biträdande pastor vid Bräcke diakoni i Göteborg. Det innebar tjänst i Bräcke kyrka, då distriktskyrka inom Lundby församling, med gudstjänster och konfirmandarbete med funktionshindrade ungdomar. Det innebar också undervisning i diakonutbildningen, särskilt i kyrkokunskap om Svenska kyrkans organisation och arbetsformer. Även sedan jag lämnade Bräcke har jag forsatt att undervisa i diakonutbildningen, de allra senaste åren i bibel- och kyrkokunskap.
1984 blev jag stiftsadjunkt i Göteborgs stift med ansvar för utbildningsfrågor. Arbetet kom att innefatta ansvar för den årliga obligatoriska prästfortbildningen, kursverksamhet för blivande präster och veniater. I mitten av 1980-talet aktualiserades behovet inom Svenska kyrkan av ledarskapskurser för kyrkoherdar, så också i Göteborgs stift. Jag kom att få stå med i detta arbete från början och har från 1990-talets mitt och framåt ansvarat för dessa chefsprogram. Efter kyrkomötets beslut år 2007 om en obligatorisk behörighetsgivande utbildning för blivande kyrkoherdar satt jag med i styrgruppen på kyrkokansliet i Uppsala som tog fram utbildningen.
Under en följd av år har jag också mitt stiftsarbete bestått av utbildningar i pastorat och samfälligheter kring frågor som berör kyrkans identitet och organisation.
För närvarande koncentrerar sig mitt arbete kring mål- och visionsfrågor med fokus på församlingsutveckling, arbete med församlingsinstruktioner och att utveckla arbetet med kommande biskopsvisitationer.
Uppdrag
Sitter för närvarande som förtroendevald i min hemförsamlings distriktsråd och i samfällda kyrkofullmäktige.
Böcker – artiklar
Förutom olika artiklar och litterturrecensioner har jag bl.a. skrivit:
Påskdagen predikar. Gudstjänstdeltagare uppfattar Påskdagens predikan (Lic. uppsats, Teologiska institutionen. Lunds universitet) 1996
Variationer av predikouppfattningar i Svenska kyrkan. En fenomenografisk undersökning om predikanter och åhörare (Bibliotheca Theologiae Practicae 62) 1999
En relevant religionsdidaktik för vår tid. (I Björn Ryman red: Forskning pågår… Från Svenska kyrkans forskningsdagar 2005) 2007
Kyrkan som arbetsplats. Om styrning, ledning och medarbetarskap (tillsammans med Bo Westergård) (PU Organisationsutveckling AB) 2010
Om Kyrkan
Jag vill verka för en öppen folkkyrka som med centrum i Jesus Kristus välkomnar människor. En folkkyrka som på en och samma gång är öppen och tydlig och som räknar med var och en som medarbetare för Guds rike. Vi utgör ett gemensamt VI – människorna i våra församlingar, förtroendevalda, präster, diakoner, pedagoger, musiker och andra medarbetare.
Några framtidsfrågor som vi särskilt behöver arbeta med är hur vi kan kombinera ett gott församlingsliv med ändamålsenliga strukturer. Utveckling av församlingens gudstjänstliv med dop, konfirmation och ungdomsarbete är centralt. Hur kan församlingen bli en ”missionerande” mötesplats med ett evangelium som tilltalar och berör såväl ung som gammal? En alltmer påträngande och avgörande fråga menar jag handlar om alla människors lika värde där vi som kyrka kan utgöra skillnad i samhället.
Tillsammans får vi utgöra ett trotsigt hopp som andas framtidstro präglade av nyfikenhet, utmaning, engagemang och tjänande; dvs. en kyrka som lever i NUET.
CV - Anders Grape
Kort presentation av Anders GrapeKarl Anders Arendt Grape , 1954-08-04
Drottninggatan 19, 745 30 Enköping
Utbildning
1976 Studentexamen, Fjellstedtska skolan
1979-80 Värnpliktsutbildning, vapenfritjänst vid Tunabergskolan, elevvårdsteam.
1978-83 Teologiska studier vid Uppsala universitet
1983-84 Pastoralinstitutet i Uppsala
1984 Prästexamen och prästvigning, Uppsala stift
1994 Kyrkoherdeutbildning, (Pastoratsförbundet)
2005-2007 Chef och ledarskapsutbildning
Anställningar
1994- Kyrkoherde i Enköping
1988 Komminister i Gamla Uppsala, sjukhuskyrkan och ungdomspräst
1986 Pastoratsadjunkt i Gamla Uppsala, med särskilt ansvar för sjukhuskyrkan
1985 Kyrkoadjunkt i Enköping
1984 Pastorsadjunkt i Enköping
1976 Assistent Svenska kyrkan i New York
Uppdrag
2001- Kontraktsprost
1997- Kyrkobokföringsinspektör för Uppsala stift
1994- Kyrkoherdarnas representant i kyrkonämnden (Enköpings kyrkliga samfällighet)
Förtroendeuppdrag
Ordförande i studierådet, teologiska fakulteten1981-1983
Ordförande i studentrådet på pastoralinstitutet 1984
Ledamot i kyrkostyrelsens referensgrupp för kyrkobokföringsfrågor
Ledamot i samrådsgrupp mellan Svenska kyrkan och riksarkivet (Nu nedlagd)
Ordförande i Majblommekommittén i Enköping
Utredningar
Utredningar gjorda på Svenska kyrkans Centralråds uppdrag
1994-95 Vissa frågor gällande prästtjänster mm (Sekreterare)
1990 Jämställdhetsutredning (Sekreterare)
1989 Beräkningsgrund för antalet prästtjänster (Sekreterare)
1989 Snabbutredning av antalet pastoratsadjunkturer i Svenska kyrkan
Dessutom
Radiopratare några år i slutet på 90-talet (Radio Uppland)
Fotbollspräst 2002-
Kulturförvaltningens hedersstipendium 2006 (Enköpings kommun)
Besök gärna min blogg Sökarens bilder.
andersgrape.blogspot.com
Biskopsvalet i andra media
http://poskvalblogg.blogspot.com/2012/01/biskopsvalet-i-skara-fragor-och.html
http://www.ut.se/nyheter/sonja-grunselius-tankbar-biskop(3097777).gm
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4885525
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4876008
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/christina-eriksson-tackar-nej
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2012/01/jag-vill-inte-ha-en-kvinnlig-biskop.html
http://www.ut.se/nyheter/sonja-grunselius-tankbar-biskop(3097777).gm
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4885525
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4876008
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/christina-eriksson-tackar-nej
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2012/01/jag-vill-inte-ha-en-kvinnlig-biskop.html
fredag 6 januari 2012
CV - Leif Nordlander
Leif Nordlander, född 1953-09-04, i Nederkalix församling, Luleå stift och uppvuxen i Boden (Överluleå församling). Där gick jag i skola från ettan t.o.m. gymnasiet (samhällslinjen) som avslutades våren 1972. Jag hade med hjälp av min konfirmationspräst och kyrkoassistenten kommit fram till att det jag kände i mitt hjärta som en kallelse att bli präst var rätt och började hösten 1972 ht på Uppsala Universitet.Läsåret 1973-74 gjorde jag studieuppehåll och arbetade som assistent i Svenska församlingen i London där mina kontakter med engelska kyrkan inleddes och som ännu idag har stor betydelse för mig. Jag studerade S:t Augustinus och monastisk spiritualitet vid the Christian Institute, knuten till All Saints, Margaret Street, London.
Höstterminen 1974 återupptogs studierna och jag tog ut min teologie kandidatexamen 1976 och gick sedan ”prakten” ht 1976 med Martin Lönnebo och Gunnar Sundin som huvudlärare.
30 januari 1977 prästvigning i Skara domkyrka förrättad av biskop Helge Brattgård, som föregicks av prästexamen inför Skara domkapitel den 28 januari 1977.
1977 tjänstledig för vtp genom Sveriges Kristna Ungdomsråd med placering hos Svenska kyrkans mission i Uppsala. Genom denna placering har hela min tjänst som präst formats med en tydlig missionsinriktning.
1978-01-01 missiv till Trollhättans församling som pastoratsadjunkt där jag efter två månader fick uppgiften som sjukhuspräst. Från och med 1978-07-01 utnämnd till kyrkoadjunkt i samma pastorat med bibehållen uppgift som präst med särskilt ansvar för Trollhättans kyrka och sjukhuset. Jag blev sedan komminister från 1979 likaledes i Trollhättan. Där var jag vid sidan av uppgiften som sjukhuspräst (50%) ansvarig för uppbyggnaden av Kyrkans gård – Sandhem i Götalundens distrikt tills 1986-06-30.
1986-07-01 förordnades jag som pastorsadjunkt i Danmarks församling, Uppsala stift, och som stiftsgårdspräst vid Breidagård med särskilt ansvar för själavård, kurser och retreater.
1988-07-01 återkom jag till Skara stift efter att ha sökt och fått tjänsten som komminister i Sunnersbergs pastorat med placering i Otterstads församling. Efter 11 månader blev jag vice pastor, därefter vik. kyrkoherde samt från och med 1990-08-01 kyrkoherde i Sunnersbergs pastorat. Tiden i Sunnersberg kom att bli 17 år sammanlagt. Under denna tid restaurerades Rackeby, Gösslunda, Sunnersberg och Skalunda kyrkor med allt vad det innebar av ansökningar för kyrkobyggnadsbidrag och diverse tillstånd i samarbete med länsmuseum och kyrkoantikvarie. Mindre reparationer gjordes även i S:ta Marie kapell. Det största projektet under denna tid var dock Kyrkans gård –Lockörn 1991 som också kom att byggas ut under denna tid med en modern förskoleverksamhet. Rackeby, Kyrkans gård – Lockörn, Gösslunda och Sunnersberg försågs också med nya orglar samt Otterstads kyrka och Kyrkans gård med nya flyglar. Musiken är av stor betydelse.
Under denna tid utökades pastoratets verksamhet väsentligt och hade vid avslutning av tjänsten c:a 25 medarbetare där över hälften nyrekryterades under den tiden. Sunnersbergs pastorat expanderade mycket starkt under denna tid. Som exempel på den starka utvecklingen kan vi se konfirmandarbetet som också utvecklades ekumeniskt med Svenska Missionskyrkan och i samarbete med idrottsrörelsen. Det diakonala arbetet och det internationella engagemanget med vänförsamlingsarbete mm, hade också en stark utveckling under denna tid liksom barnverksamheten.
Under min tid som kyrkoherde sammanslogs pastoratets sex församlingar till en vilket slog mycket väl ut..
Under min tid som kyrkoherde sammanslogs pastoratets sex församlingar till en vilket slog mycket väl ut..
2002 Tjänstledighet och semester 10 veckor. Under sommaren 2002 arbetade jag som präst i Sheffield Cathedral med fullmakt (licence) från ärkebiskopen David Hope, York.
2005-08-01 Kyrkoherde i Lysekils pastorat, Göteborgs stift. Jag blev uppmuntrad av förtroendevalda och medarbetare i Lysekil att söka denna tjänst och fick den. Här konsoliderades och befästes det diakonala arbetet Arken som inletts under företrädaren som projekt. EU-bidrag söktes och beviljades för utvecklings- och studieresa till Sheffield, England. I Lysekil omorganiserades pastoratet en del. Engagemang för ”Kyrkor på kusten.”
2008-08-16 tillträdde jag tjänsten som kyrkoherde i Vara pastorat och vilken jag fortsatt har. Vara pastorat är Skara stifts till antalet kyrkor det största pastoratet med 24 stycken samt ett gravkapell och sex församlingshem samt ett flertal ekonomibyggnader. Vi blev ett helat nytt ledningsteam i Vara och har under denna tid fått ta tag i många frågor, främst ekonomi. Jag har personligen ett stort intresse för dessa frågor och har ett utmärkt samarbete kring det med såväl förtroendevalda som ledningsgrupp. Under min tid i Vara har vi hämtat mycken inspiration från våra systerkyrkor runt om i världen och myntat begreppet ”Vara i Världen”. Först hade vi en fortbildningssatsning våren 2009 på hemmaplan med team från S:t Thomas Crooke’s Philadelphia Campus (Church of England) i Sheffield, England, där medarbetarnas gåvor stod i centrum.
Under 2010 tog jag initiativ till gudstjänstutvecklingsprogram, som nu sker i Skara stift, med nuvarande biskopen i Linköping Martin Modéus som föreläsare och inspiratör och under hösten 2011 deltog prästerna i en internationell konferens kring församlingsutveckling vid det engelska prästseminariet Ridley Hall, Cambridge med deltagare från Papua Guinea, Australien, Nya Zeeland, Kanada, USA, Norge, Danmark och från Vara pastorat under ledning av ett engelskt team. Huvudsyftet är att finna nya uttryck för att vara kyrka i 2000-talets Skara stift och Sverige.
Det internationella engagemanget har fått en konkretion och utveckling såväl i pastoratet som kontraktet för Bweranyange Girl’s Secondary School, Karagwe, Tanzania.
I Vara pastorat har den ekonomiska verkligheten gjort sig påmind och de smärtsamma frågorna om uppsägning av personal blivit aktuella.
Familjesituation
Jag är sedan 1975 gift med Ingrid, som är kantor och församlingspedagog. Vi har fem barn och sex barnbarn. Mina föräldrar bor i Boden i Norrbotten där pappa varit åkeriägare och mamma civilekonom och skattedirektör.
Förtroendeuppdrag, studieresor mm
Redan som tonåring blev jag distriktsordförande i ett av våra politiska ungdomsförbund i Norrbotten
Elevråds/kårsordförande under studietiden både på högstadiet och gymnasiet
Under studietiden i Uppsala diakonalt engagerad i Lördagssångarna som besökte ensamma, socialt utsatta och äldre. Viktigt för min förståelse av det diakonala arbetet.
1979 Sekreterare och ordförande i missionsrådet i Skara stift under c:a 15 år.
1983 deltog jag i en studieresa och ett utvecklingsprogram för den evangelisk lutherska kyrkan i Tanzania som jag ännu idag ser resultat av
1988 ledamot av Kållands kontraktsråd som sedemera blev Kålland-Kinne kontraktsråd intill 2005 då jag flyttade från stiftet.
Jag har sedan 1988 deltagit i team och lett själavårdskurser vid Åh stiftsgård i Bohuslän med temat ”Hela hela människan.”
1993 studieresa med missionsrådet i Skara stift och Sunnersbergs pastorat till nordvästra stiftet i Tanzania. Jag har därefter gjort ytterligare 12 resor till Tanzania för projekt och utvecklingsprogram. Denna resa kom att få oanade positiva konsekvenser i framtiden.
1995 Studieresa till Sydöstra stiftet i Sydafrika (ELCS-SED) med biskop Lars-Göran Lönnermark och TD Karin Sarja
1996 Studieresa med missionsrådet från Skara stift i sydöstra stiftet
1997 Ungdomsprojekt med sydöstra stiftet med 10 ungdomar på besök i Skara stift
1998 Deltagande med att leda seminarium vid Kyrkornas världsråds åttonde generalförsamling i Harare som föregicks av förberedelsearbete tillsammans med representanter från ELCSA-SED vid Umpumuhlo prästseminarium. I detta projekt deltog stiftsinformatören Kerstin Larsson och dåvarande komministern i Lekåsa, Helene Tärneberg-Steed. Gjorde även besök i Kenya och Tanzania i samband med detta och var ute 6 veckor.
Jag har även varit ledamot av stiftsfullmäktige till 2005, stiftsstyrelsen 2000-2005, ersättare i au 2004-2005 samt ersättare i dåvarande Skara stifts folkhögskolas, numera Hjo folkhögskola, styrelse.
2002 och fortsatt ledamot i Nils och Anita Danielsons stiftelse för hjälpverksamhet med stöd till olika projekt i utvecklingsländer runt jorden inom utbildnings-, hälso- och sjukvårdsområdena. Fnv initieras bl.a. ett stort diakonalt projekt med den lutherska kyrkan i Ingermanland för människor som behöver bryta sitt kriminella beteende.
2010 deltog jag i utbytet med den evangelisk-lutherska kyrkan i Bayern (ELKB) med svarsbesök i Vara från pastor Brigitte Funk. Ett mycket givande utbyte där vi knutit vänskapsband mellan församlingar och personligt mellan våra familjer..
2010 sammankallande för internationella kommittén i Vara Rotary klubb med ett projekt för utrustande av en förlossnings- mödra- och barnavårdsklinik invigd av ärkebiskop Wejryd november 2010.
2010- ledamot av Kyrkomötet efter att ha blivit kryssad från sista plats till första av över 200 personer. Det kanske säger något om förtroende. Ett uppdrag som jag lämnar om jag skulle väljas till stiftets biskop. Jag anser att det inte är förenligt med ett sådant uppdrag att tillhöra en nomineringsgrupp i kyrkomötet.
Jag har också varit ersättare, ledamot, vice ordförande och de sista åren ordförande för Oasrörelsen i Sverige men avgick under 2011 från styrelsen efter 15 år.
Utbildning, urval förutom teologie kandidatexamen 1976
Jag utbildades under 1980-talets första hälft i själavård genom den ekumeniska själavårdsrörelsen Helhet genom Kristus och är idag skolledare inom HgK.
Retreatledarkurs i Rättvik med sedermera ärkebiskopen Gunnar Weman som utbildare
Jag har gått Skara stifts 2-åriga själavårdsutbildning på stiftsgården Lilleskog
Ett flertal prästutbildningsprogram genom Skara stift
Kyrkoherdekurs igenom PU-konsult i Skara stift
Kyrkledarhögskolan vid Stiftelsen Fjellstedtska skolan i Uppsala (60 poäng enligt det gamla beräkningssystemet)
Kurs inför att tjänstgöra i den anglikanska kyrkan vid Fjellstedtska i Uppsala
Studier i klassisk grekiska 1985-86 och hebréiska 1986-87
Studier i engelska språket på 40 p-nivå vid högskolan i Skövde
Kyrkoherdeutbildning 2006 i Göteborgs stift, med stiftsadjunkt Hans Almer som ansvarig
Gudstjänstutvecklingsprogram med Martin Modéus 2010-11
Missional Church and Fresh Expressions september 2011
Tankar om kyrkan och biskopsämbetet
Biskopens främsta funktion är som jag ser det att samla stiftet och dess olika kyrkliga traditioner. Det andliga ledarskapet för stiftet är en viktig med en tydlig närvaro i kontrakt och församlingar.
Svenska kyrkan och Skara stift står inför en rad förändringar och om den föreliggande strukturutredningens förslag beslutas av kyrkomötet så kommer biskopens agerande och ledarskap i detta vara av största vikt. Jag vet med mig att jag har gåvan att kunna sammanföra och sammanjämka olika ståndpunkter så att konsensus kan uppnås.
Biskop Helge Brattgård talade ofta och gärna om skarastiftsandan. Ett uttryck för den respekt som fanns mellan olika traditioner i vårt stift och där man talar väl om varandra menar jag är något att sträva efter att bevara och utveckla.
Svenska kyrkan står i en missionssituation. Alltfler lämnar kyrkan och söker sig till andra sammanhang medan den andliga törsten fortsatt är stor när man som präst möter människor i livets olika och utsatta situationer. Här behövs en stiftsinstruktion med tydligt missionsfokus kring hur vi når människor i en förändrad tid med ett tidlöst budskap. I den anglikanska kyrkans stift har man mission statement. Wakefield har i linje med flera stift: Transforming Lives, Transforming Congregations,Transforming Communities vilket betyder ”förvandla liv, förvandla församlingar, förvandla samhällen/gemenskaper.” Vi kan lära av dem.
Folkkyrkotanken såsom den beskrevs från begynnelsen: ”Sveriges folk - ett Guds folk” är naturligtvis ett uttryck för ungkyrkorörelsens iver att nå ut med evangelium till alla som bor och bygger i Sverige. Svenska kyrkan som en folkkyrka i betydelsen att hon omfattar flertalet av dem som lever i vårt land håller sakta men säkert att förändras. Vi måste möta den situationen med frimodighet och kraft.
Biskop Helge Brattgård talade ofta och gärna om skarastiftsandan. Ett uttryck för den respekt som fanns mellan olika traditioner i vårt stift och där man talar väl om varandra menar jag är något att sträva efter att bevara och utveckla.
Svenska kyrkan står i en missionssituation. Alltfler lämnar kyrkan och söker sig till andra sammanhang medan den andliga törsten fortsatt är stor när man som präst möter människor i livets olika och utsatta situationer. Här behövs en stiftsinstruktion med tydligt missionsfokus kring hur vi når människor i en förändrad tid med ett tidlöst budskap. I den anglikanska kyrkans stift har man mission statement. Wakefield har i linje med flera stift: Transforming Lives, Transforming Congregations,Transforming Communities vilket betyder ”förvandla liv, förvandla församlingar, förvandla samhällen/gemenskaper.” Vi kan lära av dem.
Folkkyrkotanken såsom den beskrevs från begynnelsen: ”Sveriges folk - ett Guds folk” är naturligtvis ett uttryck för ungkyrkorörelsens iver att nå ut med evangelium till alla som bor och bygger i Sverige. Svenska kyrkan som en folkkyrka i betydelsen att hon omfattar flertalet av dem som lever i vårt land håller sakta men säkert att förändras. Vi måste möta den situationen med frimodighet och kraft.
Vi behöver hjälp från våra systerkyrkor både i Afrika, ELCSA-SED, i Tyskland, ELKB och i England Wakefields stift, med detta arbete. En fruktbar dialog med våra vänner är nödvändig där de inte bara stryker medhårs utan också vågar säga obekväma saker om de så skulle finna nödvändigt. Vänner emellan ska säga som det är och inte bara vara artig.
Svenska kyrkans kyrkoordning talar om kyrkans uppgift: fira gudstjänst, bedriva utbildning samt utöva diakoni och mission är fyra uttryck för vår kallelse som kyrka. Inget av orden kan i egentlig mening existera utan det andra men gudstjänsten är källflödet för alltsammans. Relationen till Gud och till medmänniskor är viktiga delar i detta arbete.
Biskopens närvaro i kontrakt och församlingar är viktig. Mötet med folket i stiftet bör prioriteras.
Publikationer/uppsatser:
Uppsats i nya testamentets exegetik för 40 p nivån ”Anamnesis - åminnelsemotivet i nattvarden” för professor Lars Hartman 1976
”Döden - sorgen - vården : studier av anhöriga och medarbetare i människovården och deras upplevelser av döden” / Svein Grönnevik, Pär Kide, Leif Nordlander ISBN 91-44-23521-6 Lund : Studentlitt., 1985 Serie: FoU-rapport / Vårdförbundet SHSTF
“Leadership in an African Setting” Uppsats för Kyrkledarhögskolan. Stiftelsen Fjellstedtska skolan och Institutionen för lärarutbildning vid Uppsala universitet.
CV - Sonja Grunselius
Sonja GrunseliusFödd 1954, läste teologi i Lund 1973-78. Under tiden bildar jag familj, födde första barnet under studietiden, prästvigdes i Skara domkyrka 1978 nyss fyllda 24 år. Stiftet som jag därefter varit trogen.
Som adjunkt: tjänstgöring i Varvs pastorat, Toarp, Skölvene och Blidsbergs pastorat, redan då som vice pastor.
Kyrkoadjunkt i Amnehärads pastorat från september 1983, därefter utnämnd komminister med fullmakt i Sävare pastorat från 1 jan 1989.
Förberedande chefs och ledarutbildning 1994-1995, vikarierande kyrkoherde under större delen av 1996, därefter under 2001 och 2010.
Har innehaft fullmaktstjänsten sedan 1989 och fått utvecklas genom olika kyrkliga uppdrag:
Invald i kyrkomötet 1998, under senaste valen bland de fem/sex i hela riket som fått flest personröster; det vittnar om det förtroende jag har i breda kretsar i stiftet. Jag är även invald i stiftsstyrelsen och stiftsfullmäktige.
Styrka: att aldrig förlora blicken och perspektivet för den ”lilla människan”, alltid kunna möta medmänniskan öga mot öga i samma nivå. Att under alla år haft gåvan att se det goda i samhälle och församling, och förvalta det, med en övertygelse i Luthersk kallelseteologi, att se varje syster och broder i ett skapelse- och dopteologiskt sammanhang.
Förmåga: att inte vara rädd för sin lutherska bekännelse, att aldrig rädas att kliva rätt in i sammanhang där människor blivit oense – för att hitta en gemensam plattform att gå vidare från.
Medlare, där så behövs, ledare, där det förväntas. Omutlig, men är ödmjuk i tjänsten.
I denna tjänst: har arbetat snart under 34 år i Skara stift varav de senaste 22 åren mitt i fåran av väckelsebygden i Skara stift. Det arvet vill jag förvalta på bästa sätt och kommer i stiftssammanhang att föra det vidare efter bästa förmåga.
Jag vet vad Skarastiftsandan är – en god, livsbejakande kristen tro och bekännelse – den vill jag vara med och förvalta och föra vidare, utveckla så att generationerna som ska ta över efter oss, bär detta omistliga arv vidare.
Biskopsämbetet: det är att predika det befriande evangeliet som är oss givet för intet, bara för att Gud älskar sin skapelse, det är att få vara en pastor för de andra i vigningstjänsten, präster och diakoner i stiftet, som behöver stöd, tröst, vägledning i den tjänst de står i. Det är också att vara en Jesu broder och syster för alla i stiftet, eller den som kommer i ens väg, varhelst det är i den världsvida kyrkan, en medvandrare, den som orkar gå ett steg till – det vill jag!
Prioritera: som så många andra före mig: gudstjänsten, navet i allt vad bekännelse heter. Jag vill också lyfta fram dopet, det som är vigningen för oss alla till tjänst och glädje. Det ser jag som kyrkans stora utmaning efter alla skrudar som införskaffas till varje församling för att brukas i särskilda sammanhang – allt börjar med dopet, allt slutar med dopet: Jag är döpt i Jesu namn, Herre tag mig i din famn. Dopet, barn och unga; där skall kraft och energi i första hand skall prioriteras för att det också i Skara stift och i Svenska kyrkan i övrigt skall finnas en framgångsrik morgondag.
Utveckla: lekmännens delaktighet och omistliga tjänst, det är också att lyfta fram dopet, den primära vigningen till tjänst i Kristi kyrka: Jag är döpt i Jesu namn, Fader tag mig i din famn.
Saleby 120105
Sonja Grunselius
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)