söndag 11 september 2011

Håkan Gerenmarks funderingar

"Vill dela med mej av några funderingar jag har.
Jag måste börja med att fråga mej vad skall vi ha en biskop till?
Det kan tyckas självklart att vi behöver en biskop men då vill jag fundera över till vad.

Är det så att alla verkligen ser biskopen som vår ledare eller andlige ledare eller kanske är det så att det är präster och diakoner som ser biskopen som sin ledare.
Något måste förändras annars kommer biskopen att marginaleseras.
Ett av problemen är att biskopen är chef (på pappret) på stiftkansliet. Det fungerar inte om biskopen skall vara trovärdig. Biskopen skall vara en andlig ledare.
Att vara chef och sen också vara ordförande i stiftstyrelsen är att sitta på två stolar.

Att sen biskopen i sitt andliga ledarskap skall ha visioner om hur kyrkan skall vara i vårt samhälle och skall framför allt lyssna på människor. Vi behöver en ledare som vågar visa vägen. en ledare som lyfter fram andra.osv
Att bedöma om biskopen är tillräckligt troende får andra fundera över.

Håkan Gerenmark"

torsdag 1 september 2011

Tomas Rosenlundh föreslår Christina Schenning och Marika Markovits

"Jag har följt diskussionen på Facebook under en tid och tycker att det är ett ytterst viktigt forum att starta denna viktiga debatt om vår nya biskop. Om mig själv kan sägas att jag arbetar nära den kyrkliga verksamheten i Skövde pastorat och tycker att frågan om vår nya biskop är en mycket viktig och stor fråga.
Mitt i detta förstår jag att rollen som biskop är svår, för den handlar om att skapa en legitimitet inåt och samtidigt utåt. Det innebär att rollen är svår och kommer vara svår och om jag inte missminner mig skrev Lennart Koskinen om dessa båda roller när han avgick som biskop för Visby stift.

Vi talar om ledaregenskaper i båda fallen och där vi idag har att ta stor hänsyn till vår omvärld. I GP den 31 augusti 2011 talade den blivande biskopen i Göteborg Per Eckerdal om samkönade äktenskap, om kvinnliga präster och om Gud. Tydligt och klart och där han var enkel och rak i sitt budskap. Ett budskap till oss
vanliga med ett ja till alla tre frågeställningar. I artikeln framkom hans ambitioner att vara ett ansikte utåt för Svenska kyrkan, där samhällsengagemanget lyser igen och att kyrkan måste anpassas till det nya samhället. Ett nytt sätt för kyrkan genom att förändra språk och mötesplatser. Den kristna tron skall inte vara i periferin utan mitt i samhällsströmmen där livets realiteter finns.
Intressant och tänkvärt. En samhällsengagerad kyrka som förmedlar en tro som är relevant för livets alla områden.

Per Eckerdals ord så långt men som pekar på något väsentligt - att se Svenska kyrkan i den tid som idag är. I den tid som idag är konstaterar jag att den frågeställning som ställts i debatten om könet är relevant vid detta val, så håller jag med Stefan Klint i hans inlägg. Kompetensen måste finnas och som inkluderar kompetens i ledaregenskaper, men en kvinna skall ha företräde om denna
situation uppstår.

När jag går igenom och ser antalet kvinnliga biskopar i landet så kan man väldigt enkelt konstatera att kvinnorna är i minoritet. Det tycker jag är märkligt för jag kan aldrig tro att det handlar om en kompetensbrist. Återigen kan man ställa sig frågan om det är den ursprungliga skillnaden att männen tar för sig mer och därför syns mer? Vad det än beror på så är det helt enkelt dags
att lyfta fram de kvinnor som kan vara aktuella och få en möjlighet att träffa dem för att utreda om de fyller de kriterier vi ställer på en ny kommande ledare. Jag är övertygad om att de finns och av de namn som tidigare nämnts önskar jag att det ges tillfälle att träffa två av dem som finns med i de inspel som gjorts - Karin Burstrand och Maria Ottensten. Jag kan dem för dåligt i detta nu, men de inspel
som getts under denna process gång gör att jag tror att de är mycket intressanta kandidater till denna viktiga post.

Ytterligare två kvinnor vill jag nämna, men där är jag också osäker på om de är intresserade att komma tillbaka till en tjänst inom Svenska Kyrkan. Båda var med i biskopsvalet till Västerås 2007, men de blev som bekant inte valda. De två jag talar om är Christina Schenning som arbetar inom Räddningsverket och det är Marika Markovits som arbetar inom Stadsmissionen i Stockholm.

Ledordet är samhällsengagemang och ledarskap för dessa två sist nämnda. Det kan mycket väl vara så att de inte är intresserade, men det skulle vara intressant att fråga dem och lyssna på deras berättelse. Att komma utifrån och in i en verksamhet är inte heller fel - ibland ser man inte möjligheterna för man har varit med så
länge.

Som sagt, viktiga frågor som inte kan avfärdas på något sätt. I dessa tider och med de frågor som Svenska Kyrkan brottas med är det därför viktigt med ett engagemang för valet till ny biskop i Skara stift.

Tomas Rosenlundh, förtroendevald i Skövde"