Så har vi idag med stor majoritet valt Åke Bonnier till näste biskop i Skara stift. Välkommen Åke, hoppas du ska trivas hos oss!
Med detta har facebookgruppen Mirjam eller Moses gjort sitt för den här gången. Men tro nu inte att det är slut med det. Naturligtvis finns det behov av en mötesplats på nätet för oss som gillar Skara stift, och därför kommer jag idag att starta facebookgruppen Mirjam och Mose - forum för oss som gillar Skara stift.
Alla som definierar sig som gillare av Skara stift kan vara med, och vilket innehållet blir bestämmer vi tillsammans. Nyheter om vad som händer i stiftets alla hörn, kyrkomötesmotioner som vi behöver diskutera, och lite snällt skvaller så klart.
Så, välkommen med! Varför kallar jag gruppen Mirjam och Mose? Jo, därför att i Skara stift finns massor av kompetenta människor så som Mirjam och Mose var. Åke Bonnier kommer inte att vara ensam på toppen, vi är massor med folk som finns med och vill vara med att vara kyrka i Skara stift.
Så vill jag också rikta ett stort och varmt tack till de kandidater som ställde upp i biskopsvalet, och till alla som engagerat sig.
Och kom ihåg, Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan hoppets och kärlekens ande!
På återseende.
Valresultatet i Kyrkans tidning
Visar inlägg med etikett allmänt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett allmänt. Visa alla inlägg
tisdag 27 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Kandidaterna om ideellt engagemang
De ideella medarbetarna i kyrkan lyftes fram av fem kandidater.
Följande klokskaper uttalades bland annat:
-En kyrka där människors engagemang tas på allvar blir en intressant kyrka. Vi behöver ta vara på de ideella såsom vi tar vara på de anställda. (Jacqueline)
-Svenska kyrkans största rikedom är medlemmarna. Man behöver ta vara på de begåvningar som finns, inte bara som hjälp till de anställda.... (Staffan)
-Jag skulle försöka driva att vi får fler frivilliga volontärer i Svenska kyrkan. Anledningen till att du blir frivillig är en enda: att du får frågan. (Catharina)
-Det behövs medvetna strategier för ideellt arbete. (Carin)
-Det handlar om kyrkosyn: Vilka är kyrkan? Istället för att säga "vi i församlingen" och mena "vi anställda" borde man bära in de frivilliga, ge plats åt alla döpta, åt alla som vill vara med och vara aktiva. (Mats)
Sonja Grunselius och Åke Bonnier talade en del om präst-/biskopsrollen och sade många andra kloka saker, t ex följande, men det kanske inte om ideellt medarbetarskap?!
-Jag vill se en attraktiv kyrka som har något att erbjuda människor... Vi finns här för dig och du behövs i kyrkan. (Sonja)
-Vi ska försöka nå våra ungdomar och få dem och alla andra att förstå att de utgör nutidens kyrka och att de kan säga: "-Kyrkan är här därför att jag är här." (Åke)
Hur ser dessa båda på ideella medarbetare som tar plats i församlingslivet? Någon som vet vilken församlingssyn som präglar dem till vardags?
Nedtecknat av Inger Lindeskog
Följande klokskaper uttalades bland annat:
-En kyrka där människors engagemang tas på allvar blir en intressant kyrka. Vi behöver ta vara på de ideella såsom vi tar vara på de anställda. (Jacqueline)
-Svenska kyrkans största rikedom är medlemmarna. Man behöver ta vara på de begåvningar som finns, inte bara som hjälp till de anställda.... (Staffan)
-Jag skulle försöka driva att vi får fler frivilliga volontärer i Svenska kyrkan. Anledningen till att du blir frivillig är en enda: att du får frågan. (Catharina)
-Det behövs medvetna strategier för ideellt arbete. (Carin)
-Det handlar om kyrkosyn: Vilka är kyrkan? Istället för att säga "vi i församlingen" och mena "vi anställda" borde man bära in de frivilliga, ge plats åt alla döpta, åt alla som vill vara med och vara aktiva. (Mats)
Sonja Grunselius och Åke Bonnier talade en del om präst-/biskopsrollen och sade många andra kloka saker, t ex följande, men det kanske inte om ideellt medarbetarskap?!
-Jag vill se en attraktiv kyrka som har något att erbjuda människor... Vi finns här för dig och du behövs i kyrkan. (Sonja)
-Vi ska försöka nå våra ungdomar och få dem och alla andra att förstå att de utgör nutidens kyrka och att de kan säga: "-Kyrkan är här därför att jag är här." (Åke)
Hur ser dessa båda på ideella medarbetare som tar plats i församlingslivet? Någon som vet vilken församlingssyn som präglar dem till vardags?
Nedtecknat av Inger Lindeskog
måndag 5 mars 2012
Oasrörelsen och ungdomsperspektivet
Just nu går diskussionernas vågor höga. Bland annat diskuteras Ingrid Hjärtqvists inlägg om Staffan Grenstedts engagemang i Oasrörelsen - vilket enligt Ingrid bör göra det omöjligt att välja honom till biskop - och varför inte ungdomsperspektivet mer tydligt togs upp under utfrågningen. Välkommen dit!
fredag 2 mars 2012
måndag 27 februari 2012
Utfrågningen
Tisdagen den 28 februari är det äntligen dags för utfrågning av biskopskandidaterna.
Du kan se hela utfrågningen på denna länk.
I Kyrkans Hus i Skövde kommer webbsändningen att visas i storbild.
Det kommer naturligtvis också att twittras flitigt, bland annat av Helena Taubner, @socmedskara och mig, Karin, @KarinLV.
Du kan se hela utfrågningen på denna länk.
I Kyrkans Hus i Skövde kommer webbsändningen att visas i storbild.
Det kommer naturligtvis också att twittras flitigt, bland annat av Helena Taubner, @socmedskara och mig, Karin, @KarinLV.
torsdag 26 januari 2012
Fortsätt diskutera på facebook...
...följ länken http://www.facebook.com/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity#!/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity och be att bli tillagd i gruppen. Välkommen!
måndag 9 januari 2012
Följ nomineringsvalet på facebook och twitter
Det kommer inte att webbsändas under tisdagens nomineringsval, men du kan följa händelserna via din dator genom att antingen hålla utkik på facebookgruppen Mirjam eller Mose http://www.facebook.com/groups/147669721976763/?notif_t=group_activity ,
eller med hjälp av mikrobloggtjänsten twitter. Om du redan har ett twitterkonto, så letar du upp taggen #skarabiskop.
Några som kommer att twittra är Helena Taubner, Svenska kyrkan i Skövdes nya kommunikatör, som imorgon mest twittrar från @socmedskara, eller adressen http://twitter.com/socmedskara . Jag (Karin) twittrar från @karinlv eller adressen http://twitter.com/karinlv.
Du kan också använda direktlänken http://twitter.com/search/skarabiskop .
Vill du skapa ditt eget konto går du in på http://twitter.com/ och registrerar dig. Det finns appar till smarta telefoner som du kan använda, om du vill twittra "on the go".
Behöver du hjälp, så kontakta mig, karin.langstrom-vinge@svenskakyrkan.se eller Helena Taubner, helena.taubner@svenskakyrkan.se .
Hoppas vi ses i "cyberrymden"! Ni vet - Jesus gillade lärjungar som höll på med näten!
Karin LV
eller med hjälp av mikrobloggtjänsten twitter. Om du redan har ett twitterkonto, så letar du upp taggen #skarabiskop.
Några som kommer att twittra är Helena Taubner, Svenska kyrkan i Skövdes nya kommunikatör, som imorgon mest twittrar från @socmedskara, eller adressen http://twitter.com/socmedskara . Jag (Karin) twittrar från @karinlv eller adressen http://twitter.com/karinlv.
Du kan också använda direktlänken http://twitter.com/search/skarabiskop .
Vill du skapa ditt eget konto går du in på http://twitter.com/ och registrerar dig. Det finns appar till smarta telefoner som du kan använda, om du vill twittra "on the go".
Behöver du hjälp, så kontakta mig, karin.langstrom-vinge@svenskakyrkan.se eller Helena Taubner, helena.taubner@svenskakyrkan.se .
Hoppas vi ses i "cyberrymden"! Ni vet - Jesus gillade lärjungar som höll på med näten!
Karin LV
Martin Garlöv, Uppsala, skriver om valprocessen
"Alldeles förmånga inlägg i Facebook-gruppen Mirjam eller Mose? får mig att tänka på Carl Larssons väggmålning i Nationalmuseets övre trapphall, Midvinterblot. Målningen visar hur sveakungen Domalde offras efter tre år av missväxt. Ett motiv som refuserades på sin tid och först 75 år senare, 1992 sattes på plats.
Processen inför ett biskopsval, såsom den framträder i Facebook-gruppen och på bloggen Mirjam eller Mose, vad berättar den om läget i Skara stift och i resten av Svenska Kyrkan? Vad kan man läsa ut av vilka mänskliga egenskaper och företräden som hissas och dissas? Vilken inställning tycks de agerande ha till valprocessen och vad uttrycker inläggen för tankar om biskopsuppdraget?
Den unga kristna kyrkan tog det grekiska ordet för tillsyningsman, epískopos, och gör det till sitt. Där och då, liksom i Svenska Kyrkans 2012 är biskopens uppdrag att se till och se om församlingar. Tidigt fick en biskopen ansvar för sin stad och landsbygden omkring. Här finns början till den slags geografiska stiftsindelning som också blev Svenska kyrkans. I grunden gör den kristna kyrkan inte skillnad på präster och biskopar. Men för den andliga enhetens skull så behövs det biskopar. Och biskopens tjänst är lokalt förankrad i församlingarnas liv.
Kyrkohistoria tycks inte allmänt stå särskilt högt i kurs inom Svenska Kyrkan idag. Det är mitt intryck när jag tar del av åsikter och omdömen, både sådana som avfärdar det som anses vara förlegat och gör anspråk på att vara nyskapat. Här färgas vad jag läser in av inlägg inför biskopsvalet i Skara stift, av de debattinlägg som jag läst i t.ex. Svenska Kyrkans Tidning och i allmänna massmedier, liksom på bloggar och andra sociala medier.
När frågor om styrning och ledning, om Svenska kyrkans organisation och struktur, på bredden och djupet aktualiserades för 25-30 år sedan inför avvecklingen av statskyrkosystemet kom också biskopens roll, funktion och ansvar att diskuteras och bli föremål för omformning.
Motstridigt är att stiftsbiskopens mandat och uppgifter på flera sätt begränsats med bildandet av stiftssamfälligheterna på 1980-talet och med bildandet av det fria trossamfundet Svenska Kyrkan, samtidigt som en fokusering på stiftsbiskoparna som de främsta företrädarna i massmedier och andra delar av offentligheten kommit att betonas på ett annat sätt än under de närmast föregående decennierna.
Begreppet Den dubbla ansvarslinjen kom att användas av många och i flera sammanhang vid den här tiden. Det talades även om den delade ansvarslinjen och den gemensamma ansvarslinjen. Till de begreppen fanns skilda agendor, om än i en del fall överlappande varandra.
När stiftsorganisationen utreddes inför skiljandet kyrka-stat diskuterades för och emot en decentralisering och följderna av att hålla samman eller skilja stiften från en nationell nivå.
Detta med biskopens uppdrag att se till kyrkans enheten lyftes fram i utredningar, remissvar och motioner. Talet om att agera samlande mitt i mångfalden känns något avlägset i biskopsval där starka röster istället lägger vikt vid gränssättning och det exklusiva. Märkligt att en text som Borgådeklarationens, gått från att läsas framåtsyftande till att framstå som ett historiskt dokument. Tidsandan är nyckfull. 20-30 år blir till en lång kyrkohistorisk period när upptagenheten av nuet är rådande.
“Tillsynsämbetet utövas personligt, kollegialt och inom gemenskapens ram. Det är av personlig art, eftersom Kristi närvaro bland sitt folk markeras mest verkningsfullt genom en person, som ordinerats till att förkunna evangeliet och till att kalla församlingen att tjäna Herren i sin enhet av liv och vittnesbörd.”
Borgådeklarationens förklaring av det kollegiala handlar om att biskopen samlar diakoner och präster till att dela den särskilda vigningstjänstens uppgifter och representera det gemensamma.
Och gemenskapens ram är en tillsyn i stiftets och kyrkans styrelser, i Svenska kyrkan med stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
“Ingen (biskop) kan eller bör ensam fullgöra dessa uppgifter utan de ‘kräver gemenskapens aktiva deltagande’.” står det i Borgådeklarationen. Och då tänker jag: Ett stift får det biskop man är värd, och omvänt.
Om valprocessen för att finna biskopen för ett stift mer hämtar sitt mönster från en samtid med rekryteringskonsulter och idoljuryer, är det då säkert att det går att värna biskopens främsta uppdrag som “ett tecken på kontinuitet genom tiderna, kyrkans enhet och universella gemenskap”?
Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessför innan att vända sig till.
Nomineringen med tillhörande provval har i senare biskopsval fått det stora medieutrymmet. Och det på bekostnad av det riktiga valet. Kan spekulationer om möjliga och omöjliga kandidater blivit så omfattande att de närmast berörda - lekfolkets och församlingarnas elektorer och diakoner och präster med rösträtt - förlorat fokus och tappat en del av engagemanget allt för tidigt?
I Svenska Kyrkans utredningar 2008:1 finns på sidorna 169-170 en nordisk utblick som berättar om ordningar för biskopsval i de evangelisk-lutherska kyrkorna i Danmark, Norge och Finland. På sidorna närmast före det avsnittet kan man ta del av erfarenheter från biskopsvalen till fyra stift i Svenska Kyrkan.
Om öppenheten i valprocessen inte förenas med integritet, så tror jag det finns risk för en avskräckande ytlighet. Där enhetsuppdraget förs åt sidan, så tror jag sannolikheten ökar att enskildheter utan sammanhang på ett dåligt sätt blir styrande för samtalet. Och det är utan sammanhang som det blir svårt att för de deltagande att värja sig från en hård ton, liksom från en retorik med påtagliga inslag av klassisk härskarteknik. Följden kan bli att både kandidater och kyrkomedlemmar som egentligen har intresse och engagemang för frågan drar sig tillbaka.
Att välja biskop som vore det en kung för en landsdel, en “frälsare” för ett politiskt parti, det är vad som får mig att tänka på Midvinterblot. Först en eufori och fest vid kröningen och sedan lämnas de valde och vigde ensam. Och går det sedan illa - vilket närmast är en tidsfråga - då ställs krav på avgång eller avbön. Upphöjelse och offer av det här slaget saknar teologiskt stöd i den kristna kyrkan, samtidens rop till trots.
Vad skulle bli annorlunda om kravlistan lades åt sidan, om de långa namnlistorna vecks ihop och stiftets församlingar med sina medlemmar istället samtalade om frågor som: Vad kan vi erbjuda en ny biskop för framtid i vårt stift? Hur kan vi välkomna en ny biskop och ge de bästa förutsättningar för den som blir vigd att utföra sina uppgifter hos oss? Hur kan vi med vår biskop bakom oss ännu bättre bidra till Svenska Kyrkan och den världsvida kyrkans enhet?
Vilken är den frälsarkrans de döpta i Skara stift är beredda att räcka sin biskop? Vem blir deras bundsförvant - deras medarbetare och kamrat?
Martin Garlöv, Uppsala
Processen inför ett biskopsval, såsom den framträder i Facebook-gruppen och på bloggen Mirjam eller Mose, vad berättar den om läget i Skara stift och i resten av Svenska Kyrkan? Vad kan man läsa ut av vilka mänskliga egenskaper och företräden som hissas och dissas? Vilken inställning tycks de agerande ha till valprocessen och vad uttrycker inläggen för tankar om biskopsuppdraget?
Den unga kristna kyrkan tog det grekiska ordet för tillsyningsman, epískopos, och gör det till sitt. Där och då, liksom i Svenska Kyrkans 2012 är biskopens uppdrag att se till och se om församlingar. Tidigt fick en biskopen ansvar för sin stad och landsbygden omkring. Här finns början till den slags geografiska stiftsindelning som också blev Svenska kyrkans. I grunden gör den kristna kyrkan inte skillnad på präster och biskopar. Men för den andliga enhetens skull så behövs det biskopar. Och biskopens tjänst är lokalt förankrad i församlingarnas liv.
Kyrkohistoria tycks inte allmänt stå särskilt högt i kurs inom Svenska Kyrkan idag. Det är mitt intryck när jag tar del av åsikter och omdömen, både sådana som avfärdar det som anses vara förlegat och gör anspråk på att vara nyskapat. Här färgas vad jag läser in av inlägg inför biskopsvalet i Skara stift, av de debattinlägg som jag läst i t.ex. Svenska Kyrkans Tidning och i allmänna massmedier, liksom på bloggar och andra sociala medier.
När frågor om styrning och ledning, om Svenska kyrkans organisation och struktur, på bredden och djupet aktualiserades för 25-30 år sedan inför avvecklingen av statskyrkosystemet kom också biskopens roll, funktion och ansvar att diskuteras och bli föremål för omformning.
Motstridigt är att stiftsbiskopens mandat och uppgifter på flera sätt begränsats med bildandet av stiftssamfälligheterna på 1980-talet och med bildandet av det fria trossamfundet Svenska Kyrkan, samtidigt som en fokusering på stiftsbiskoparna som de främsta företrädarna i massmedier och andra delar av offentligheten kommit att betonas på ett annat sätt än under de närmast föregående decennierna.
Begreppet Den dubbla ansvarslinjen kom att användas av många och i flera sammanhang vid den här tiden. Det talades även om den delade ansvarslinjen och den gemensamma ansvarslinjen. Till de begreppen fanns skilda agendor, om än i en del fall överlappande varandra.
När stiftsorganisationen utreddes inför skiljandet kyrka-stat diskuterades för och emot en decentralisering och följderna av att hålla samman eller skilja stiften från en nationell nivå.
Detta med biskopens uppdrag att se till kyrkans enheten lyftes fram i utredningar, remissvar och motioner. Talet om att agera samlande mitt i mångfalden känns något avlägset i biskopsval där starka röster istället lägger vikt vid gränssättning och det exklusiva. Märkligt att en text som Borgådeklarationens, gått från att läsas framåtsyftande till att framstå som ett historiskt dokument. Tidsandan är nyckfull. 20-30 år blir till en lång kyrkohistorisk period när upptagenheten av nuet är rådande.
“Tillsynsämbetet utövas personligt, kollegialt och inom gemenskapens ram. Det är av personlig art, eftersom Kristi närvaro bland sitt folk markeras mest verkningsfullt genom en person, som ordinerats till att förkunna evangeliet och till att kalla församlingen att tjäna Herren i sin enhet av liv och vittnesbörd.”
Borgådeklarationens förklaring av det kollegiala handlar om att biskopen samlar diakoner och präster till att dela den särskilda vigningstjänstens uppgifter och representera det gemensamma.
Och gemenskapens ram är en tillsyn i stiftets och kyrkans styrelser, i Svenska kyrkan med stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
“Ingen (biskop) kan eller bör ensam fullgöra dessa uppgifter utan de ‘kräver gemenskapens aktiva deltagande’.” står det i Borgådeklarationen. Och då tänker jag: Ett stift får det biskop man är värd, och omvänt.
Om valprocessen för att finna biskopen för ett stift mer hämtar sitt mönster från en samtid med rekryteringskonsulter och idoljuryer, är det då säkert att det går att värna biskopens främsta uppdrag som “ett tecken på kontinuitet genom tiderna, kyrkans enhet och universella gemenskap”?
Biskopen är inte den som syns först i processionen, det är korset. Sen vandrar de döpta som gör gudstjänst, söndagsglada och liturgiskt i kyrkorummet eller vardagsnära i samhälle och värld. Efter oss alla och sist kommer biskopen. Journalister och andra nyhetsförmedlare, granskare och opinionsbildare får stilla sig något. Det kan dröja innan man får syn på biskopen, för sådan är kyrkans ordning. Å andra sidan erbjuds många ansikten i ledet dessför innan att vända sig till.
Nomineringen med tillhörande provval har i senare biskopsval fått det stora medieutrymmet. Och det på bekostnad av det riktiga valet. Kan spekulationer om möjliga och omöjliga kandidater blivit så omfattande att de närmast berörda - lekfolkets och församlingarnas elektorer och diakoner och präster med rösträtt - förlorat fokus och tappat en del av engagemanget allt för tidigt?
I Svenska Kyrkans utredningar 2008:1 finns på sidorna 169-170 en nordisk utblick som berättar om ordningar för biskopsval i de evangelisk-lutherska kyrkorna i Danmark, Norge och Finland. På sidorna närmast före det avsnittet kan man ta del av erfarenheter från biskopsvalen till fyra stift i Svenska Kyrkan.
Om öppenheten i valprocessen inte förenas med integritet, så tror jag det finns risk för en avskräckande ytlighet. Där enhetsuppdraget förs åt sidan, så tror jag sannolikheten ökar att enskildheter utan sammanhang på ett dåligt sätt blir styrande för samtalet. Och det är utan sammanhang som det blir svårt att för de deltagande att värja sig från en hård ton, liksom från en retorik med påtagliga inslag av klassisk härskarteknik. Följden kan bli att både kandidater och kyrkomedlemmar som egentligen har intresse och engagemang för frågan drar sig tillbaka.
Att välja biskop som vore det en kung för en landsdel, en “frälsare” för ett politiskt parti, det är vad som får mig att tänka på Midvinterblot. Först en eufori och fest vid kröningen och sedan lämnas de valde och vigde ensam. Och går det sedan illa - vilket närmast är en tidsfråga - då ställs krav på avgång eller avbön. Upphöjelse och offer av det här slaget saknar teologiskt stöd i den kristna kyrkan, samtidens rop till trots.
Vad skulle bli annorlunda om kravlistan lades åt sidan, om de långa namnlistorna vecks ihop och stiftets församlingar med sina medlemmar istället samtalade om frågor som: Vad kan vi erbjuda en ny biskop för framtid i vårt stift? Hur kan vi välkomna en ny biskop och ge de bästa förutsättningar för den som blir vigd att utföra sina uppgifter hos oss? Hur kan vi med vår biskop bakom oss ännu bättre bidra till Svenska Kyrkan och den världsvida kyrkans enhet?
Vilken är den frälsarkrans de döpta i Skara stift är beredda att räcka sin biskop? Vem blir deras bundsförvant - deras medarbetare och kamrat?
Martin Garlöv, Uppsala
söndag 8 januari 2012
Biskopsvalet i andra media
http://poskvalblogg.blogspot.com/2012/01/biskopsvalet-i-skara-fragor-och.html
http://www.ut.se/nyheter/sonja-grunselius-tankbar-biskop(3097777).gm
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4885525
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4876008
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/christina-eriksson-tackar-nej
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2012/01/jag-vill-inte-ha-en-kvinnlig-biskop.html
http://www.ut.se/nyheter/sonja-grunselius-tankbar-biskop(3097777).gm
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4885525
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4876008
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/christina-eriksson-tackar-nej
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2012/01/jag-vill-inte-ha-en-kvinnlig-biskop.html
fredag 30 december 2011
söndag 11 september 2011
Håkan Gerenmarks funderingar
"Vill dela med mej av några funderingar jag har.Jag måste börja med att fråga mej vad skall vi ha en biskop till?
Det kan tyckas självklart att vi behöver en biskop men då vill jag fundera över till vad.
Är det så att alla verkligen ser biskopen som vår ledare eller andlige ledare eller kanske är det så att det är präster och diakoner som ser biskopen som sin ledare.
Något måste förändras annars kommer biskopen att marginaleseras.
Ett av problemen är att biskopen är chef (på pappret) på stiftkansliet. Det fungerar inte om biskopen skall vara trovärdig. Biskopen skall vara en andlig ledare.
Att vara chef och sen också vara ordförande i stiftstyrelsen är att sitta på två stolar.
Att sen biskopen i sitt andliga ledarskap skall ha visioner om hur kyrkan skall vara i vårt samhälle och skall framför allt lyssna på människor. Vi behöver en ledare som vågar visa vägen. en ledare som lyfter fram andra.osv
Att bedöma om biskopen är tillräckligt troende får andra fundera över.
Håkan Gerenmark"
tisdag 9 augusti 2011
Kristofer Strid: Bönedag?
"Hej på er! Som icke-Skarastiftare (än iallafall) och teologistudent (då man kanske kan få föreslå lite "galna" idéer, hur vore det om man utlyste en bönedag för biskopsvalet. Gärna samlas tillsammans, präster och diakoner, förtroendevalda och andra intresserade OAVSETT partipolitisk färg, ideologi och agenda och teologiska preferenser med ETT syfte, att fråga Herren: vem är en man eller kvinna efter ditt hjärta, Gud? Att mötas på knä drar våra hjärtan närmare Jesus, vi blir mer lika honom i våra olika tjänster för Guds rike och vi kan lära oss älska varandra, trots alla olikheter som vi gärna och ofta framhåller (Joh 15:16-17, 17:21 m.m)
Som sagt, ett förslag.. :)"
Kristofer Strid
Som sagt, ett förslag.. :)"
Kristofer Strid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)